Känner mig låg.
Diverse destruktiva funderinar & tankar parar ihop sig med lika destruktiva gamla invanda analyser och resultaten sänker mitt mående till nattsvart mörker. Och genast sätter flyktbehovet igång. Önskan att ge sig iväg. Att sätta punkt för allt och alla och försvinna till okänd ort. Ingen adress, ingen telefon, ingen historia. Tänker: "att vara bostadslös uteliggare kan väl inte vara så farligt".

Så knackar nuet på: - "Flyr du;  kommer Du själv att följa med"

Åhh, jag slipper inte mig hur långt jag än sticker!