Kan inte förstå varför jag fegade ur så när det gällde trådlösa hörlurar.
Här sitter jag med värsta ljudet i nya knappt kännbara lurar, men är piskad att halvomhalvt ha huvet på sne därför att sladden är ungefär lika lång som en linjal.
Nåja, en halvmeter då...

Jag stoppar dagligen i mig Losec, nikotin, kajalpenna rakt i ögona, mascara, trutvalla stup i kvarten (läppstift verkar ju sugas upp av kroppen), aluminiumfylld deo, eteriska oljor i form av parfym, tuggummi, transfetter och annat skit i krämer, kaffe i mängd, batteristrålning från mp3:n, kladd i både burk och sprayform för håret mm.

Däremellan utsätts min kropp för ultravioletta strålar på solarium, strålning från mobilen och trådlöst telefonheadset på jobbet, ständig strålning från datorn och skärmen samt icke minst faran i trafiken.

Men jag kunde inte köpa mig ett trådlöst hörlursystem för att det var så farligt....

Men just den beslutsdagen hade jag kanske inte lust att ta med mig Stewie Wonder på toa.

Det hade ju passat perfekt att skura badrummet och få spela så jädra högt jag bara ville under tiden precis just NU !

Kallas det efterklok eller efterdum?