Två veckor går så fort.
Men resan hem kändes som en evighet.

Kort resumé:
Dag 1, 2 och 3 var helt bekymmersfria med strålande väder, god mat o dryck i stora lass samt förväntan och planering på allt vad övriga dagar hade att erbjuda. Så kom då dag fyra med den där utflykten på stormigt hav vilken resulterade i ryggskott x 2. Alltså; det var en förtjusande utflykt på alla vis i övrigt, men jag var inte helt säker på att den skulle kunna hålla hela dagen. Som ex var det ut som tvingade två danska medpassagerare i tioårsåldern att använda flytväst. Det gick till och med åt en skarp tillsägning till deras store, biffiga och tuffe (typ tatuerad från tånagelband till hårfäste på skulten) far, att de absolut var tvunga att bära sådan. Vad vägde de? När jag som väger mer än tillåtet släppte från underlaget varje gång (1gång/minut)  båten stötte till på vågorna - hur lätt vore det inte då att två pyttesmå och magra skulle lätta över styr? De små danska pigorna påkläddes av mig eftersom den biffige inte kunde/vågade släppa greppet med risk att fara iväg. Han fick dock själv sköta det där med spyorna som de sen producerade...
Nåja, ryggarna fick underbar thaimassage. Inte för att det hjälpte på sikt, men behandlingen i sig var ljuvlig.
Ett par dagar gick omöjliga att förbruka till nämnvärd aktivitet.
Så bröt monsunen lös. En ganska häftig upplevelse. Jag har alltid gillat regn om jag är fri att uppleva det så att säga. Vräkte ner är för lindrigt uttryck, men nånting ditåt...

Efteråt kan man ju beklaga bristen på insikt. Naturligtvis var det ordagrann härtappning de bjöd på. Flaskorna fylldes bergis direkt ur badrumskranen och återkorkades på nåt enkelt och smidigt vis av städflickorna.
Det vatten vi drack av. Som kändes så otroligt angenämt att de bjöd på. Två enlitersflaskor per dag och rum tillhandahöll hotellet med och de fick alltså avnjutas gratis från minibaren.
Jo, jo - de fick också tillhandahålla extramycket toapappersrullar också. Pajade magar är bara förnamnet.... i dagarna fem.

Thaiboxningsarenan låg i Patong. Inte precis mitt i smeten, men ändå centralt i kvarter där inte turisterna vädrar sig. Svårt att hitta alltså tyckte en taxikille och efteråt fick han medhåll. Han raggade upp oss för en helkväll. För inga pengar alls körde han dit, fixade absolut bästa platserna (på första parkett i skinnsoffa i ringside), guidade runt och hämtade efter match för återförande till Karon.
Men så ingick värsta, VÄRSTA, V Ä R S T A förkylningen också....

Det var längesen jag upplevde en simpel förkylning så besvärlig. Det bara måste vara nåt bakteriellt. Feber, ond äckelpäckelhosta, nästäppa som heter duga, värk i alla leder, idoga nysningar, kli i örona och smärtande hals.
Jag märkte nog att han försökte dölja sina hostningar inledningsvis den där em han raggade upp detta sällskap, men registrerade det egentligen inte förrän vid midnatt när det var dags att åka till hotellet. Då var han lika dålig som jag är nu.

Det är ingen höjdare att resa i totalt 16tim under förkylda förhållanden. Särskilt inte som det är stört omöjligt att sova på ett plan där ungar skriker för än det ena än det andra. När man är så otroligt duktiga på logistik i flygbrancshen borde det vara en baggis att fösa ihop barn i en sektion, snarkare i en, förkylda i en osv.
Min imponering vet inga gränser hur man kan få tusentals flygande resenärer att gå åt samma håll, komma in på rätt gater och flygplan samtidigt - samt hur de kan transportera väskor som i en annan världsdel får byta plan och ändå hamnar hos rätt ägare halva och hela dygn senare.

Kort sagt: En upplevelserik semester är till ända, Synd bara med dessa kroppsliga dilemman....