Så länge jag kan minnas har mina smaklökar vurmat för grönpeppar. Det är som om jag blir glad av just grönpeppar. Såväl torkad som inlagd. Men inte visste jag vilka höjder de skulle nå då de bekantade sig med färsk grönpeppar.
Vid buffébjudning på FantaSea bjöds vi på allsköns fantasisk matlagningskonst. Man hade till och med olika buféer för olika nationaliteter och ev religiösa begränsningar (muslimerna fick grisfritt, japanerna sin sushi och amerikanerna french fries till thaimaten om så önskades.
Själv upplevde jag alltså färsk grönpeppar för första gången. Till kyckling. Klotrunda, blanka, stora, knallgröna pepparkorn på kvist var helstekta tillsammans med större styckade och krispigt stekta kycklingbitar i grönpepparsås och det hela smakade sagolikt gott.

Självklart har jag som turist bunkrat med mig taxfreevaror hem. Jag har nämligen köpt  fyra förpackningar med mellan 100-200g färsk grönpeppar av vilken en eventuellt skulle föräras min chef som både tilltalas av matlagning och är duktig i köket.

OM jag nu inte hade så förbaskat bråttom jämt !
För i så fall hade jag läst på innan.
Att Grönpeppar inte villkorslöst är grön....
Det vet jag nu.



Och om inte annat så förstod jag det rätt snabbt efter en stund när de vilat på plåt i 50-75graders ungsvärme.



Jag snabbade helt enkelt på processen.
Och sitter nu här med ett berg av små knallhårda svartpeppar, på kvist !