Kurar.
Och summerar.
Med blockljus, kaffe och en liten bit mörk choklad.
Det är en så god helg jag har med mig.
Mötet med bror och mötet med mor.
Bror gör mig alltid så glad. Han är klok och rolig på samma gång. Och en av de få som verkligen kan få mig att gapskratta sådär att tårarna rinner.
Och så fanns han där.
För att backa upp när syrran/dottern mötte den gamla modern efter ett 10-tal år.

Och visst hade han ett litet finger med i spelet när jag plötsligt blev med uppgift att hjälpa den gamla med tre olika praktiska göromål. Det ska jag och jag ska göra det utan att fokusera på hur egotrippad, bitter och trälig jag nånstans inom mig tycker att hon är.

Jag ska verkligen bara försöka komma ihåg vilken bra småbarnsförälder hon var. Jag kan ju faktiskt de flesta Alice Tegnérvisor och alla Beskowböckerna. Och jag kan baka, sylta, safta, sticka o virka. Och få har under åren ställt till med såna Jenny Nyströmsjular som jag med klenäter, hembakt pastej, hemstoppade julkorvar, hemlutad Långa, egen rullsylta, sju sorters kakor, hemstöpta ljus och lackade klappar i brunpapper med rim - som jag. Det är ju värdefullt !
Och det är väl värdefullt att jag kan min hambo, schottis och polka. Och kanske även att jag kan spela Svinsta Skär på knappdragspel...

Hon var bra sålänge vi var beroende av henne. Eller i alla fall när det gällde. Sådär till jul och så.
Inte för att jag minns att jag nånsin varit fin, söt eller bäst i hennes uttryck, men jag fick beröm - eller jag hörde henne omtala mig i berömmande ordalag i telefon till någon väninna nångång. Jag tror att hon tyckte jag var bra i alla fall.

I samband med (det egentligen odramatiska) uppbrottet då för tio år sen sa hon att jag alltid varit så förbaskat självständig. Jag förstod att hon menade nåt negativt, men förstod det aldrig. Jag hade ju i alla vuxenår trott att hon ville ha mig självständig.

Nu ska jag låta henne vara som hon är. Det går inte att lära gamla hundar sitta.
Och själv är jag ju bara medelålders!