Den tänkta söndagsavslutningen med fantastisk show av och med Kalle Moraeus & Bengan Jansson fick en ände med förskräckelse. Deras föreställning var inte bara enligt förväntan utan ännu bättre. Kalle är vad man måste kalla ett musikgeni. Inte nog med att han spelar de flesta instrument och dessutom kanonbra - han sjunger som om han aldrig gjort annat. Såväl visa som pop, rock och jazz. Han är min favvis känner jag.
Oxå.

Och till de som inte är mina favvisar hör absolut tjyvarna som hade startat och förberedde för ännu värre kupp i garaget när min bil rullade in för att parkera efter Kalle&Bengan-föreställningen. Tagna på bar gärning? Jepp, men utan att fångas in.

Efter kl 22:00 har Örebropolisen nämligen ingen service på sin telefon.....
Hur kunde jag vara så dum att tro detta ställe med ganska stort polisväsende hörde till nån slags medelstorlek i landet, vet jag inte, men nu vet jag bättre.
Först evig väntan i telefonkö. Sen samtal med en skåning som inte visste vart adressen låg. Förrän vi redde ut att jag ringde från 45mil norröver....
Nåväl, två konstaplar modell yngre gjorde en utryckning och säkert så gott de kunde, men på en kvart tjugo minuter hinner skurkar röra på sig.
Flera garage var uppbrutna. Ett par bilar hade haft påhälsning. Hyresvärdens förråd med gräsklippare, bensindunkar och slikt stod vidöppet och utanför mitt eget garage längst bort stod hyresvärdens släpkärra framdragen. Lämpligt med tanke på att det i mitt garage står en finfin hoj á la Dragstar 1100. Den skulle naturligtvis hämtas....senare.

Säkerhetsbolag med jour för kvarteret blev inkopplat. Vd:n för hyresvärden ringde mig vid midnatt och nu hade man bestämt att "vrida örona av de där eländiga typerna" och en gång för alla ta dem på bar gärning. Tydligen hade värdens förråd haft påhälsning tidigare och man tyckte det doftade insiderjobb. Jag skulle sova så gott med vetskapen att därnere i mörkret skulle natten lång finnas en säkerhetsvakt med direktnummer (???) till polisen.

Kunde jag sova?
Knappast.
På tok för mycket andrenalin.
Och på tok för mycket omtanke om den stackars vakten som satt där nere i underjorden i mörkret. Kanske utan smörgås, utan god musik, utan nån som helst mänsklig närvaro. Han kanske var precis lika rädd som jag var...

Det blir till att lägga sig i tid ikväll.