Granigt

16019-251

Det som inledningvis såg ut att bli ett drama á la Norén, har nu planat ut att stilla be om tacksamhet för lugnet och den åtråvärda julefriden som faktiskt infann sig.
Detta till trots att den gamla mot alla odds var närvarande.

Det har gjort sitt med psykoterapi ett par år och det har säkert gett sitt med tio år av navelsträngsklippning med henne.  För mig och framförallt för henne....

Det har varit gott på alla sätt o vis.
Stillsamt.
Trivsamt.

Nu återstår bara att stå ut med granen.
Eller rättare sagt: med granbarren.

Den är grann, men den barrar katastrofalt.
Mycket.

På sätt och vis svårare att stå ut med än havererade relationer....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0