Har haft äran att vara med på en mindre privat spelmansstämma i afton. Kultur i kubik i såväl julemat som spelmansmusik. Vilken ynnest.
Och vilken rikedom att vara musikaliskt begåvad. Att kunna spela på gehör.
En av dem började med typ precisvadsomhelst, och resten bara följde med. Inte en not så långt ögat nådde. Det äger verkligen.

Och jag tycker nog också att jag äger. Som minns låtarna. Som kan skilja en schottis från en hambo eller en polka från en mazurka.

Har man växt upp med en spelemorsa så har man.
En mor som spelade alla instrument som kom i hennes händer.
På gehör.
Och kom de via radion fick vi ungar ställa upp för dans.
Bröderna Lindqvist på radion var detsamma som att mattorna blev undansparkade och så ryckte hon med sig en unge i farten.

Det var viktigt sa hon. Att vi lärde oss dansa.
Att vi också lärde oss musiken tänkte hon nog aldrig på.

Ikväll blev det flashbacks.
Sköna.