Det ska bli gott att arbeta imorrn igen.
Där finns inga sötsaker som hägrar.
Och framförallt blir tidsramen återställd.

Jag har svårt att slå dank.
Hela dagen kan gå utan att jag egentligen kommer ur särken.
Den detaljen spelar ingen roll under dagtid, men när det blir kväll kommer ångesten att jag handskats med tiden så ovarsamt.
Och så bestäms det (jag bestämmer) att imorrn - DÅ ska det bli andra bullar.

Och när nästa dag kommer blir det pladask som vanligt...

Kanske har jag en sorts dyslexi vad gäller tid?
På ledig tid vill säga.