Tänkte egentligen skriva om min exsvärmors otroliga förmåga att blanda färggranna blommor & växter i urnor, lådor, pyttsar och andra eländiga ämbar - som gjorde allt annat än passade ihop. Som ledsamt nog förtog varann, men se; så blir det icke.
Jag hoppas hon alltjämt fortsätter njuta på sitt vis. Ingenting ger mig rätten att avskräckas eller flina åt hennes kompositioner. Jag är ju vuxen och mogen.... *L*.... och bör kunna låta andra känna sann glädje på individuellt plan.
Jepp!

Däremot måste jag skriva om samma exsvärmors tårtkompositoner.
Det var åttiotal och hon hade uppmärksammat i veckotidningen att man använde en ny frukt som garnityr på tex tårtor. Maken, (exsvärfadern) som troligen är av ett utdöende släkte, cyklade flera mil en gång per vecka för att inhandla det frugan plitat ned på lista. Varorna packades sen försiktigt i gamla hederliga cykelväskor och i den gamla sockerlådan på pakethållaren och så gick det en vecka till.... år ut och år in.

Den här gången skulle han köpa Kiwi. Varken exsvärmor eller exsvärfar visste egentligen vad Kiwi var för en frukt, men de visste att den var grön och vacker. Han fick förutom namnet på listan även ordentlig information om trolig storlek och vikt.

Svärmor skulle garnera tårta till sin egen dag. Det vankades födelsedagskalas....     

Som alltid hade exsvärmor såväl vetebröd som mjuk kaka och minst fem sorters småkakor på sitt kalas. Hon var och är säkert ännu en rasande duktig hemmakonditor. En sån gammaldags genuin och präktig hemarbetande tant med förkläde som troligen inte heller finns i framtiden.

Så kom tårtan på bordet.
På en enda sekund insåg jag fadäsen trots att jag egentligen inget visste. Jag bara insåg att här är det tänkt kiwifrukt på toppen av tårtan, men den har så tokigt istället blivit garnerad med Avocado. Och lika snabbt bestämde jag mig för att inte låtsas om nånting när deras son plötsligt brast ut:

- Men vad har Du gjort!? Är det rutten frukt på tårtan?

Avocado svartnar ju liksom....