Som jag svor på den helvetes jävla symaskinen igår kväll. Efter varje raksöm fick jag plocka ur spolen, klippa lite trådändar som fastnat och till slut trä om för att köra nästa lilla korta raksöm för att alldeles strax plocka ur spolen, klippa trådändar och trä om.
Om och om igen.
Medan jag svor alla förskräckliga svordomar som finns lagrade i nån överjävlig mapp därinne. Trodde knappt mina öron till slut. Det finns till o med filer inom mig med svordomar på finska och på jugoslaviska! Huu, vad hemska de var...

Så kom jag vid byxa nummer två på vad som var fel.
Mitt, sömmerskans handhavande av symaskin.

Som alltid när jag gör nåt hantverk gäller "jalla, jalla".
Jag vill konsekvent vara färdig igår, liksom. Resultatet är så spännande.

Men ett resultat av sömtrassel, felspända trådar, sneda sömmar och sprättning i långa rader är inte vad jag egentligen är ute efter.
Så vid byxa nr två togs ett djupt andetag, jag samlade mig och kom på att det är världsviktigt att varje gång gasen släpps låta sytrådarna synka sig meddels att sömmerskan bara drar lite lätt i drivhjulet samtidigt som trådarna dras fram en smula innan de klipps av. Byxa nr två syddes dubbelt så fort.

Och idag har jag bett min kära fina duktiga symaskin om förlåtelse.

Det förbannade klantarslet till sömmerska får skämmas.