I sin iver att charma och bekräfta och kanske därmed få dito på returen blev det så fel.....
Men det är ju aldrig fel att få skratta gott.
Och vi skrattade båda gott.

Han berömde och speciferade vad som var så bra. Med mig.
Som alltid negligerade jag personligt riktad bekräftelse, men han tryckte på med studs i orden.
Han ville att jag skulle höra på.
Han blev allvarlig och berättade att han till och med tyckte om mig när vi var tonåringar.

Och för att jag riktigt skulle förstå hur bra han tycker jag är, klämde han i med:

- Airam allvarligt, hur många är det verkligen som säger så till dig?            
  
  

Jag räddade det hela med att hans bekräftelser ger mig visshet att han begagnar så raka puckar att jag med all säkerhet får veta om och när hans beundran inte finns där. Raka rör och snabba puckar är även mitt middlename....