Dialog mellan mig och boysen häromkvällen:

Jag: Imorgon ska min kompis begravas.

Lillebror: Är hon död då?

Jag: Ja.

Lillebror: Hur kan du veta det?

Storebror irriterad: Jamen, det är man ju när man inte andas längre och hjärtat har slutat så !

Lillebror chockad: Slutar hjärtat slå??

Jag: Ja, så är det. När hjärtat slutar slå är man död.

Lillebror med mycket stora ögon och med viss förtvivlan i rösten: Men varför hjälper du henne inte då!?


I spelens värld - på datorn, tv:n och i DS dör de ju som flugor. Och alltid - konsekvent till tusen överlever de utan prut.
Så hur skulle jag kunna vara så osmaklig att jag gick på en begravning, där någon i lillebrors värld dog mitt framför mina ögon, inte fick min hjälp.
Hans fundering måste ses som logisk.

Jag skulle kunna gjort vad som helst, om det bara gick att blåsa liv i henne. Då, förr eller senare.