Så var det så dags igen. De har visat outsidare på tv ikväll. 
Jag betraktade specifik fetisch, på avstånd - men som ändå rotade sig djupt in i rotsystemet.

Det är som när jag var barn.
Livrädd liten fick tvångstankar så fort Manolito och hans anhang var i televisionsapparaten. Det är nu såhär i backspegeln till och med tveksamt om ens sverige hade två kanaler vid den tiden. Jag var alltså mycket liten och i den lillas kropp var själen med omboning så ynka pytteliten att gevären de använde i sändningen upplevdes SÅ farliga att jag redan då kände ett slags kontrollbehov. Vi småflickor fick absolut inte titta på High Chaparall och allt vad det kunde heta, men jag kröp/slingrade mig ut efter golvet för att genom glasrutan i vardagsrumsdörren ändå se eländet.

Såhär många år senare bestämmer jag själv. Jag får se, men vet inte om jag alltid vill få vetskap om alla avarter.
Jag kunde väl aldrig tro att någon 69-årig kvinna i modern tid snör sitt liv i korsett så till den milda grad att det jämförs med omkretsen av en CD-skiva.

För att behaga sin midjefetischist till make.
En make med mycket pondus runt sin egen midja.

Att jag, fullt frisk;  ville vomera är bara förnamnet.....