Läser mig till att ca 10 procent av befolkningen beräknas vara alkoholister eller vara i riskzonen att bli det betingat av genetiska faktorer. Detta torde betyda att alla och envar har en alkoholist i det personliga nätverket.

Igår publicerade de stora kvällstidningarna öppet brev att kändis skäms efter rattonykterhet. Han ber där att få vara ifred. Att få ta hand om sig och sin familj i lugn och ro. Han markerar sin oerhörda ångest.

Vad händer?
Jo, naturligtvis hängs han i media på längden och tvären. Man pratar om honom med hans fullständiga namn i radion. Och allra värst: Aftonbladet premierar allmänheten som fotat honom på plats när polisen äntligen får stopp på hans vansinnesfärd och publicerar bilden på webupplagans förstasida.

Förklara för mig vad skillnaden är på Hagamannen, Kannibalen, rattfulla kändisen och Bobbys föräldrar?
De tre första har hängts ut med såväl namn som bild medan den lille gossens torterare skyddas in absurdum.
Jag skulle inte må bättre av att få veta de detaljerade personuppgifterna, men jag skulle vara bättre tillfreds om media hade nån slags heder när det gäller den makt de besitter. Nog borde den styras av samvete. Alla kanske inte känner någon som super sig till kardinalfelet att köra bil full, men bergis känner vi alla någon som mycket väl kan dricka upp till 1,74promille i utandningsprov. Alkoholism innebär ju konsekvent en otrolig toleransutveckling.

Man motiverade bilder och namn på Hagamannen att folk skulle få lära sig att våldtäktsmän inte är några monster utan kan faktiskt  vara en av oss alla.
Betyder det att vi inte tros fatta att det är detsamma med alkoholister?

Och, i så fall: betyder ovanstående att: Vi alla fattar att sadomasochister är och ser ut som monster och därför inte behöver publiceras offentligt ?

Snacka om missbruk !