En dag med blandat innehåll är till ända. Den får avslutas med några stycken C&W av och med Toby Keith. *komåndåkattendetsvängerju*

Annat var det med duvan. Den svängde det FÖR mycket för idag. En självmordsflygare var vad den var.
Fika vid kamratens alldeles nya bo med tillhörande uteplats. Grannen som sällskapsjukt anslöt sig i olika ärenden. Förevisning av hennes Ipod (Airam VILL HA!) och innan vi hann blinka rasslade det till i olövade körsbärsgrenar och en stålgrå duva kom med huvet före. Nä, förresten - fjäderskruden kom först. I delar.
Så låg den där. Och flämtade.
Hade den brutit sig?
Såg vi blod?
Var vingarna knäckta?
Vem av oss skulle bli bödel?

Jag är säker på att fler än jag plötsligt kom att tänka på fågelinfluensan. Den flunsan som jag själv haft ett mycket svalt förhållande till, blev nu plötsligt verklighet. Jag som tidigare kaxigt påstått att det bara är de som har för vana att äta fågelskit: som ska passa sig ....

Nåväl, jag gick för att hämta mina Mc-handskar. De kändes faktiskt inte alls svåra att offra när det  för stunden gällde eventuell fågel- eutanasi.
Dock behövdes ingen sådan insats. Den stålgrå duvan fick hjälp från annat håll och befriades från plågor fort och smidigt. Den bara la ner sitt lilla huvud, blundade  och slutade andas efter en kort stund. Ett par korta dödsryckningar, sen var den borta.

Ipod-ägarinnan skulle forsla bort den på en spade sen.....

....till fågelnanginjala tror jag....