Tog mig ut på landet. Per glidarhoj.
Samma land jag själv växt upp i, vid, hos, på....
Hade redan från stadens utkant ett märkligt fordon framför mig. Finns Trabant Combi, så var det bergis en sån. Skrajsen för vem chauffören kunde vara, undvek jag omkörning. Rattfylleri förekommer säkert i slika bilar *fördomsfull, vem?*

Det var alldeles underbart vad jag pga av stressundvikande fick istället:
Ljusgröna björkar i solnedgång.
Syrenhäckar som försöker göra sig färdiga till skolavsluten.
Svart katt mitt på en äng, strängt fokuserade på anade sorkar i omgivningen.
Spräcklig katt uppepå en sten på en nyharvad åker. Kanske fanns där mask...
Lukten av grisskit.
Lukten av koskit.
Lukten av nyhuggen ved.
Vackra vedformationer.
Vitsippor i skogsdungar.
Röllekor i vattenfyllda diken.
Och....
VÄRLDENS jordbruksmaskin. På ÅTTA hjul och med en bredd som täckte hela vägbanan. När Trabantcombin äntligen vek av på obefintlig skogsväg dök bonden upp med sin stora fina harv.... och där bakom fick glidaråkerskan puttra på, omväxlande på tvåan och omväxlande på trean..... i sju kilometer.

Hemresan gav inga direkta synintryck.
Förutom ljushårig katt på vägen som lekte med nattfjäril.
Men det var ju korta iskalla stråk med ömsom doft av koskit och ömsom av grisskit.
Och klorofyll!
......om man kan säga att klorofyll doftar?

Upplevelsen var densamma som den var för nu exakt 29år sedan.
Pojkvännen lät mig få hans moped och den körde jag samma väg som mc-turen ikväll, från stan till långt ut på landet. Precis då blev det lag på mopedhjälm. Och som många lagar får töntstämpel fick även den. Jag var oerhört kränkt av att behöva spöka ut mig med den mellanblå krukan.

Skitlukterna var desamma. Oidentifierbara fordon likaså.
Vad jag minns hade traktorerna dubbla uppsättningar hjul då också och kattkräken var lika fokuserade på jaktbyten då som nu. Möjligen var vedstaplarna fler och högre.

Summa sumarum: Nostalgitripp med en viktig och definitiv skillnad.
Mopeden gick i 80km/h och jag utnyttjade allt som gick.
Mc:n har mer kraft och fart än jag nånsin vågar prova.
Den här gången höll jag max 60km/h, men skämdes inte en sekund för min supersäkra, tunga och åtsittande hjälm.

Den mellanblå krukan i dåtidens plast var som en tonårig markering; inte ens knäppt under hakan....