Spelberoende

Via Lyckliga Grodan har jag torskat till på ett dataspel. Jag som aldrig nånsin roats av vare sig data, tv , nintendo eller x-box -spel. Tetris och SuperMario var skojigt på de allra första gameboyspelen på sin tid, men efter det har inget i spelväg triggat mig alls.

Nu är jag fast. På det mest simpla man tänkas kan. En asiatisk historia som biter sig fast som en drog. Man ska samla färger och tävla mot sig själv. Inget annat får störa. Det går inte att tänka en enda vettig tanke, så är man ute. Och det går absolut inte att pausa eller spara där man var sist.

Prova Sobics.... och inget annat blir gjort.


Jag är på level 47.............. och har förutom muspekfinger nu en sann handledsinflammation :- /

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0