Katten Lakrits har tydligen glömt sina morgonrutiner att i lugn och ro tigga mat så fort han ser sin matte och beter sig istället hysteriskt när jag i arla morgonstund smyger upp. Han ska ut på balkongen. Helst för en timma sen, typ.
Balkongen öppnas.
Lagom när Lakrits matte satt sig tillrätta med kaffet och tidningen rumlar det runt på balkongen och  tanken att: "nu åkte han över bord", föds.

Döm då om förvåningen när det alldeles strax bakom hörs att katten har nåt viktigt att berätta. Han sätter sig bredvid och alldeles nära och bredvid honom ligger det en Talgoxe, med fötterna upp....
Lakrits själv skäms.
För att han har munnen full med fjädrar och inte riktigt vet hur han ska bli av med dem. Han frustar och nyser och rensar ur de sista med hjälp av tassen.

Matte skriker till, men ångrar sig snabbt och berömmer, så som man ska göra med den som bidrar till familjens överlevnad.

- Jaaa, vad duktig du är Lakrits. Åh, så gott det ska bli.

Ilar snabbt till köket och hämtar kvast & skyffel. Talgoxen med bruten nacke måste ut!
Tillbaka i vardagsrummet har Lakrits föreställning med den arma fågeln. Hans plastsyrra fröken Strössel slickar sig om munnen. Fågeln sparkas på och bollas i luften med.

Lakrits fräser på skarpen åt sopkvasten.
Kvasten och skyffeln vinner ändå den kampen.

Matte har missunnat innekatten Lakrits som för första gången i sitt åttaåriga liv, fångat sig ett byte.

Dags att skaffa sommarhus?