Med all respekt för musikglädje tröttande vi till slut på jobbet och telefonkontaktade polismakten på em. Vår önskan var att man förflyttade dragspelet och trumpeten som ihärdigt spelat La Paloma sen 08 imorse, till en mer öppen plats. Man kan oxå tänka sig att dragspelaren tog paus och försvann emellanåt - eftersom trumpetaren genom sin musik verkat alldeles förtvivlad och istället för att spela, bara hyperventilerat i sitt munstycke. Ungefär en gång i halvtimman.'

Konstapel Kling sa:
 - Det blir värre det, man kan inte avhysa musikanter hur som helst. Vi kopplar vidare till vakthavande.

Konstapel Klang informerade:
- Förflytta dem? Nä, det går inte. I grundstadgarna står det att man får glädja sin omgivning med musik på allmän plats.
- De är inte till så stor glädje för oss som arbetar strax ovanför deras huvuden. Vi hör inte riktigt vad vi gör här.
Klang: Jag förstår och med tanke på att de som regel har en uppsamlingslåda är det kanske mer för att tjäna en slant eller så...
- Det tvekar jag inte alls på eftersom de numera är så modiga i den här stan att de kör mössan direkt under näsan på en så fort man passerar. Och dessa glädjespridare står ju snart i varje gatuhörn.
Klang: Hmm, det finns en gående patrull på stan. De får gå dit och göra en bedömning.
- Hallå, vi har bedömt sen imorse att vi inte orkar med det här tutandet hela dagarna. Eller förresten - vår tekniska utrustning är inte kompatibel med La Paloma.

Klang: - Dåså, det tar de nog hänsyn till. Jag ber patrullen förflytta dem.