Den numera gamla modern var ung när det blev slut för hennes övergarnityr. Hon begåvades med lösgom redan vid drygt 40-års ålder. Och det var en stor sorg för hela familjen.
Dels de facto att inget fanns att göra och dels för att de där tänderna trasslade så in i vassen. De skavde och gjorde ont. De glappade och var allmänt opålitliga. Och de glömdes bort. Att tex följa med till jobbet.

Jag var nånstans i småskoleåldern och var ledsen för att min mamma var ledsen.
De större syskonen skämdes och skrattade bakom hennes rygg. Säkert uppkommet ur en del ångest, men också för att hon ju faktiskt såg skojig ut utan...

För mig var det dock inte så kul att upptäcka där jag satt i baksätet på väg till civilisationen efter en helg i torpet på landet att hon inte hade sina gaddar inne. Jag såg det i hennes backspegel när hon pratade med mig och vi var nästan framme vid skolan...

Det var heller inte värst kul när min kompis och jag hade poppat popcorn och jättegrytan stod i diskhon full med fettigt vatten och brända majskorn och kompisen snabbt som ögat hällde ur vätskan ur den gula muggen som stod på diskbänken, rätt ner i grytan för att hon var akut törstig.
Dels fick jag ju fiska upp den där hemska lösgommen. Och dels fick jag ju erkänna för kompisen att hon just druckit vatten ur min mammas lösgomsmugg.

Inge kul alls...

Och allra helst inge kul när familjen började förstå att jag hade en ganska väl utvecklad lösgomsångest. Att jag drömde om tänder. Som ramlade ur. Som rasade. Och som for bak i halsen så att jag nästan kvävdes. De utnyttjade mig där för en smula underhållning. De använde den där gomen och hade som kasperdocka. Tänderna kunde dyka upp var som helst. Särskilt i ett av sommarnöjena..... bakom ett draperi.... där jag låg och vilade...

Inte konstigt att det här med mina egna tänder knäcker mig!
Men idag vet jag att morsan blev av med sina av flera anledningar. Många barnafödslar, få tandborstar, rökning och usel ekonomi borde vara en vettig förklaring. 

Och jag vet en annan sak: Morsan projicerade sin egen ångest på mig. 
Mina egna tänder har knappast en enda koppling till hennes. Förutom att vi är släkt förstås....

Men det kommer  ALDRIG in en lösgom i min trut !