Vis av förra helgens bravader då min mage kolhydratchockades svårt av rött vin (och alkohol förstås) och därför såg till att jag vomerade, fick surströmmingen igår glida ner till tonerna av vatten. När de andra huttande i OP Andersson huttade jag i bubbelvatten. Det gick bra och klämmorna med mandelplugg, lök, smör och strömmingen smakade ännu mera.

Det är så skönt att umgås i gamla invanda kretsar.
Vi ses inte så ofta längre, men det är alltid som igår.
Och det slog mig så lika vi är på en viss punkt. Vi har alla lika utpräglat sinne för bildassociationer. En av tjejerna är en fena på att målande beskriva allt hon vill säga i underfundiga och gärna animerade bildbeskrivningar vilket gör att vi andra gappflabbar i ett.
Känner mig sådär bakis i halsen som man kan bli efter en festlig kväll, men den här gången handlar det bara om sviterna av sköna skratt. En mycket tilltalande bakfylla..