... är världens lön säger de. Och jag håller med.

Startade i ottan.
Väckte den gamla snurriga modern och förberedde en fixardag för henne. Min egen enda lediga dag denna vecka för övrigt. Lirk, pock och slutligen tydliga ramar så var frukosten avklarad och medan hon duschade; diskades, dammsögs och moppades, det.
Så iväg. Till doktorn och vidare till optikern.
Jäkt.
Under tiden ögonundersökningen pågick bokades en tid hos frissan för henne i optikerns grannskap. Och optikern instruerades att mota över henne dit medan jag själv stack till min egen frissa. Upprepade gånger informerade jag henne vart jag skulle ta vägen en liten liten stund. Och vad jag skulle göra.

Nämligen en toppning av yttersta millimetern.
Som tog en kvart. För 350spänn...

Jäkt tillbaka.
Kände mig fin och befriad från slitna hårtestar. Och lite nystajlad sådär, eftersom jag blev plattångad för första gången i livet. Landade så i en fåtölj bakom den gamla där hon friserades i en mycket tilltalande frisyr. Och innan jag ens hann blinka brast hon rakt ut:

Till frissan:
- Har ni en tid till, för min dotter här ?

Och med blicken knivskarpt riktad mot mig:
- Du är alldeles stripig i håret och behöver verkligen också klippa dig!