Fest

Den där mamman jag har, sa alltid den där om sin mamma.
När den där mormodern levde, vill säga.
Och eftersom jag har hårt präglad, väljer jag att omtala även min mamma som den där.

Såhär var det. Jag ringde den där xxx. Och fick veta att hon var "strängt upptagen" med tevetittande.
- Vad ser du på?
- Tja, det är något bröllop. Jag är på bröllopsfest kan man säga.
- Vem gifter sig?
- Ja, det vet jag inte riktigt.
- Är det nån kändis?
- Nej, det tror jag inte.
- Varför visar de bröllopet på teve då?
- Ja, det kan man undra.
- Är det kändisar med på festen kanske?
- Jadå, den där Silvia och hennes ungar är där!..... men jag har inte sett prinsen...
- Du menar kanske kungen mamma. Kung Carl den XVI Gustaf?
- Ja, det är klart! Det är väl han som är barnafadern!
- Vem mer är där?
- Det är massor med folk som springer ut och in och upp och ner för en trapp.
- Vi får se om du kan komma på vems fest det är. Har du sett programmet förr?
- Nej.... det minns jag inte.
- Är det nåt årligt återkommande?
- Nä, vad skulle det vara i så fall....
- Det är den 10 december om det säger Dig nåt?
- Nä... jag vet ingenting.


Så fortsatte samtalet med nåt helt ospännande och mitt i en mening om grannens katt hojate hon till: NOBEL! Det är Nobelfesten jag ser på! Och så föll hon plötsligt in i ett riktigt gapflabb som jag trodde istället skulle kunna utmynna i gråt.

- Vad skrattar Du så åt?
- Det är så komiskt alltsammans. Jag vet så mycket därinne i skallen och ändå vet jag ingenting när det ska fram. Jag skulle ha skrattat om det handlade om nån annan. Det låter ju inte klokt om man lyssnar efter.

Fotnot: Efter påfyllnad och egen fest på animaliskt fett i form av smör, ost, grädde och fett fläsk var hon idag, på telefonen: klar som ett rinnande vatten....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0