Ah, nu är melodikrysset löst. Dock långt ifrån buslätt idag. Amerikanska filmmusiker är inte riktigt min bag. Men skam den som ger sig.

Det har gått vilt till i närheten av mina bopålar inatt. Enligt artikel i lokalblaskan fanns här femton poliser. Som till slut snackade ut galningen. Och till priset att en av dem förlorade ansenlig mängd blod.

Det är så sorgligt när människor inte vågar sätta ner foten. När det älskas in absurdum. När man blivit beredd att offra livet för galenskap. När ondska förbises bakom försvar om tillhörighet. När man inte har förmåga att inse garanti på återfallsrisk i våld. Och framförallt när utsatta inte fattar vilken kraft det finns i vänskap. Varför öht låta sig luras av män som tidigare visat prov på maktgalenhet och fysisk styrka?

Unni Drougge vet numera bättre.