Stress och jäkt.
Planer och önskningar.
Tradition.
Måsten.

Ingen jul utan hembakad leverpastej.

Vart sjutton är kniven till kvarnen?
Just det. Utlånad.
För ett år sen.

Nöden har ingen lag.
Med en dåres envishet går det trots allt att finfördela i matberedaren.

Som han åt.
Knäckemacka med ljum och nybakad pastej.
Gosse barnet.
Medan han förklarade det magiska för den helt oförstående flickvännen.
Som bara tyckte det var gott.
Om mormors leverpastej...

Och klämde i: Det ÄR väl mormors?

Såklart.
Intuition kanske det stavas.
Att jag redan för många år sedan fick henne att plita ner receptet hon i alla år burit på sin höft.
Idag skulle hon aldrig få till det.
Men hon får den färdig istället.
Inte minst av tacksamhet.
Från oss båda mormorpastejfrälsta.

 Bild lånad från Bangs fjäderfäslakteri