Tomten var här!
Egendomligt lik min chef.
Så glad jag blev...


Jag har massor att vara glad och nöjd för till jul.
Jag har ingen som super omkring mig. Inte heller någon psykopat jag behöver överbevisa min överträfflighet inför och ändå aldrig duga åt. Jag har tak över huvet. Mat på bordet. Musik i kubik. Många lediga dagar. Pengar i plånkan. Och jag har spridit mina kakor till välbehövande...

Förutom att ju glöggen blev riktigt god när den fick sjunka ifred.
Och stark.
Jag kan vara halvbladig varje dag om jag vill...

Den som ändå inte kan komma i harmoni och lugna sig med hysteri kan få en överlevnadsguide hos
tomtens dotter och den har hon hittat här.

Jag hatar julen. Hur ofta hör man inte det? Det förväntas att man ska tycka illa om den tid på året då vi äntligen tillåts svulla korvar och praliner i överflöd, då vi ska ligga utsträckta i soffan överösta av presenter och då vi är lediga från allt vad arbete heter och då vi äntligen fått tillfälle att umgås med de närmaste. Visst. Påtvingad trevlighet sätter toleransen på prov och visst, det kan vara tungt att svälja ner träffande gliringar mellan julgristuggorna, från dem som känner dig så väl att det svider lite extra under tomtedräkten. Men det allmänna julhatet som alla förväntas stämma in i tänker jag inte ta del av i år. Ett tag sjöng jag med i klagovisorna, kanske med den skarpaste sopranrösten av alla, innan jag tog mig hårt i julklänningskragen och bestämde mig för att:

1. Juletiden kommer aldrig att bli som då jag var liten och satt i faster Jennys knä med ögon stora som Överskottslagrets fetaste julkulor och förväntansfullt spanade efter tomten. Inse, svälj och gå vidare. Du är inte fem år längre.

2. Det är onödigt att gnälla på något så ofantligt jobbigt som julklappsinhandling. Dra i väg och köp klappar till dem du gillar bäst och strunta i om någon blir beviken. Du behöver inte vara älskad av varenda fetrövad faster och snorgrinigt kusinbarn. Bestäm dig för att de får nöja sig med att de fått äran att njuta av din till synes nyfrälsta uppenbarelse med julefrid ända längst in i den karga storstadssjälen.

3 Allt är inte rosenrött. Vår familj har problem som de flesta andra familjer och problemen ligger där och gror och försvinner inte bara för att det råkar stå den 24 december i almanackan. Let it be och låt den där jävla räven raska över isen. Ta en extra klunk spetsad glögg och våga be stoltheten dra åt helvete och ge morsan en extra kram där hon sliter så att svetten lackar över lutfisken.

4. Det finns många saker att vara lite extra glad över på julen. Man fär sova ända in på förmiddagstimmarna, det tänker jag vara tacksam över. På julen kan man läsa den där boken som man inte haft tid med. På julen kan man dessutom gå på lokal och reta den gamla ungdomskärleken till vansinne genom att glida in i den tajtaste julklänning man kunde hitta. Man kan även sucka tacksamt över att man inte lever det liv som de gamla klasskompisarna gör och vara på ett strålande humör hela kvällen, utan att någon anar vilka tankar som rör sig i huvudet.

5. Dessutom, man kan se till att verkligen snacka med de närmaste. Verkligen försöka komma förbi det ytliga tjohej-faderittan-vilket-kalas-vi-hamnat-på och prata om saker som är viktiga. Det kan vara svårt, men vad ofantligt skönt det är då isarna äntligen brakar loss och man känner den där äkta blodsbandkärleken vibrera i kroppen. Det är då det är så skönt att skiljas åt med ett minne av en lyckad jul.
Lycka till, julhatare!

Marléne Dahlin
Frilansjournalist