En tid, träffade jag en viss person varje dag.
Det pågick länge.
I flera år.

Och varje dag frågade jag hur det var för henne.
Och hon svarade:
- Jag är trött, mycket trött.

Varje dag

Vi visste båda att det inte riktigt fanns några bra råd på vart hon skulle hämta kraft.
Jag hoppades att min lilla dagliga fråga skulle få henne att orka en dag till.

Hennes trötthet hade en psykosocial orsak.
Dels att hon aldrig riktigt fått chansen att jobba med påfyllnad av energidepåerna.
Och dels att det inte riktigt fanns nån ände på hur mycket hon var tvungen att mäkta med.

Men hon kom.
För att delvis få sin fråga.
Och för att bli sedd.

Idag är det nog hon som frågar andra hur de har det.
Och skulle hon fråga mig, skulle jag svara:

- Jag är trött, mycket trött.