Man skulle kunna tro att jag har "döstädat"  idag.
Sådär som de gamla säger när de menar att de städar undan sådant som efterlevande ska slippa greja med. I det här huset är det jag som är efterlevande. Och jag ska varken dö eller lider av dödsångest.
Däremot får jag ångest över att det finns okänt skräp som stjäl utrymme och energi bara genom att finnas där i min boning.
Flera påsar och gamla väskor har fått fortsätta kräva utrymme, men numera i soprummet. Somligt av det okända visade sig vara sådant som var så kul att starta, men mindre kul att färdigställa.

Att 20år kan gå så fort....

Vid ett äldreboende i stan har man startat loppis nån gång om år, dit jag var bjuden häromsistens. Tyvärr kunde jag inte närvara, men de lovade en repris och jag lovade skänka lite smått som raggisar i parti och minut. För att inte tala om travar med grytlappar. Sånt som skapas medan jag sitter stilla. Vid teven, typ.

Men det visade sig finnas mera som de senaste dagarna färdigställts:


Bergis är det nån tant som vill köpa slikt.
Och förhoppningsvis blir det klirr i den loppiskassan som oavkortat går till barncancerfonden.

Det finns mening med allt.