Åter från samkväm några dagar med storebror och hans familj på annan ort. Så gött det känns.
Precis som alla andra förståsigpåare tycker jag att; familjen är det viktigaste. Hos familjemedlemmarna har jag min historia. Där finns minnesbanken som kan förklara min och våra präglingar och där finns det bara vi förstår.
Med ålderns mod och med den tidens förvärvade självförtroende kan jag idag helt strunta i igår. Det är nu och bara nu som gäller. Alla människor har gjort och gör vad man för stunden tror är allra bäst och det betyder ju samtidigt att man kanske skulle göra på ett helt annat vis en annan gång, längre fram utan att man direkt förklarar sig. Insikten vilar lungt och skönt inom mig. Den allra bästa storebrorsan har hjälpt mig på traven. Att bli vuxen...

Så är det ju så bra att ha en alldeles egen mc-brorsa.
Som härmed och nu skall tillskrivas en eloge för att jag strax ska mullra fram på min hoj. Mullra på riktigt.

Yamman, den fina hör nämligen ihop med värsta Vance & Hinespiporna nu. Brorsan fixade mig ett klipp.

Och själv har jag mutat min mek idag. Med middag i utbyte mot ljuddämparbyte.

Må vi slippa vintern hela vägen framöver.