Förstår inte varför det inte går över.
Ilskan.
Retade upp mig på en person med noll empati. Men det var ju flera timmar sen.
Det finns inget som tröttar mig så, som människor vilka med blixtens hastighet kan applicera vad man säger på sig själv och sedan fortsätter dialogen med utbytt fokus.
Särskilt när min egen avsikt och öppning var just utifrån ett empatiskt perspektiv.

Tog ett bryt  och har under tiden målat om en garderob.
 Målat på ren aggressionskraft.

Finns det skalor för hur mycket det är möjligt att måla på sig själv?
Får man pris om det i så fall är mer färg på kroppen, golvet, kläderna och närmaste omgivning än stället som var tänkt?
I så fall ställer jag upp!