Foto: http://www.alicetimander.se/

Först förra året upptäckte jag Alice Timander. Det är klart att inte ens jag missat detta utomordentligt frekventa premiärlejon, men jag hade liksom missat människan där bakom. Först när hon var sommarpratare begrep jag att hon var en människa, också. En djup, varm, humoristisk och ensam liten människa. Som bestämt sig att leva livet fullt ut när hon nu ändå var hitkommen för detta ändamål. Dokumentären alldeles nyss på tv förstärke min respekt för henne.

Man kan analysera. Och man kan komma fram till att om inte exhibitionisten i henne fick utlopp; var hon ingen. Eller så kan man bestämma sig för att hon är avundsvärd. Som tog för sig och provade livet. Och kanske framförallt hennes mod att stå upp för sitt och därmed utgå ifrån sin rättighet. Nämligen att få vara Alice Timander.

Varken mer eller mindre.