Det är dags att lätta lite på integriteten.
Jag har aldrig varit nån vidare bra samlare. Vare sig som barn eller vuxen.
Allt har liksom runnit mig ur händerna så snart idén iscensatts.
Det har varit tanken och förberedelserna som varit skojiga.
Men på senare år har nåt slagit rot.
Något helgalet.
Men också nåt som roat och roar mig alltjämt.
Samlandet av två olika låtar.

Idag presenteras numero ett på min lista.
Och jag kan inte annat än skratta.
De följande exemplaren är lika dåliga som kanske mitt låtval är.
Men så är det också kanske därför...









Även om både Luis Miguel (mina absoluta favvis), Andrea Bocelli (tät tvåa) och Cecaria Evora (bästa kvinna och hackihäl) gör låten mest rättvisa, hamnar ovanstående ändå i samlingen.

Det enklaste är ofta det mest tilltalande i livet.
En simpel låt gör mig lycklig.