Olust

Man tar mig för given.

Så som jag känt så ofta förr.

 

Och ändå hör jag inte ihop med

en enda människa

som jag ansvarar för.

 

Ofrivilligt barnlös.


Med massor av människobarn

som anser sig ha rätt till mig.

 

Det känns ologiskt.

 

Och olustigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0