Vad är det för fel med apotekspersonal egentligen?
Är det nåt fel?
Eller är det bara monopolet som gör dem så förbaskat egensinniga och dessutom så retsamt långsamma?

Jag ska inte.
Egentligen.
Kay Pollack håller ju på att lära mig att vara glad för och nyfiken på alla nya möten i livet.

Men jag är bara människa.
Som mår bra av att trycka ner nån annan ibland...

Tycker att jag får det.
En annan gång när jag i en evighet hade köat med lapp och äntligen kom fram;  sa en apotekskärringgubbe att  kollegan till honom nu skulle ta över och att jag plötsligt tillhörde en helt annan kö. Utan lapp! Jag vägrade och fick då höra:  - Det är inte potatis vi säljer här!

Aggressionshämmade är de visst också....

Annat var det med min uppläxning idag. Jag känner mig riktigt stolt faktiskt. Kärringen fick en näsbränna hon sent ska glömma. Och hon fick klä skott för årsgamla incidenter hon inte har ett smack inblandning i. Men bara de facto att hon var så knäpp att hon hånskrattade åt sin kund (mig) var tillräckligt för en sann räpa. Och för att hon aldrig nånsin ska glömma mig avslutade jag med att presentera mig med fullständigt namn och tacka för vänligheten att hon lyssnade.

Förlåt Kay, men jag kommer sova jäkligt gott inatt.