Kan inte riktigt släppa en dokumentär Tv4 som sändes i onsdags. Besatt av husdjur.

Naturligtvis är det aldrig försvarbart att djur ibland far illa på de mest obegripliga vis, men det var ändå människorna som gjorde ett enormt avtryck inom mig. De facto att man kan må så dåligt att endast djuren är de enda väsen man kan känna tillit för. När alla människor utgör ett hot. När normala mellanmänskliga relationer blir fullständigt ointressant. När man inte begriper att djur är djur. När normen för normalt socialt samspel har sin utgångspunkt från djuren.

När man förmänskligar husdjur vars intellekt aldrig någonsin kan mätas med en människas. När man mår så dåligt att man får för sig att djuren tänker och fungerar som folk. När man måste skaffa fler och fler utifrån en känsla att man gör nåt bra för djuret/djuren. När man inte tror sig om att vara bra nog för mänskligheten. När djursamlandet får fylla det inre tomrummet.

Då är det allvarlig varningsflagg för depression.