Den gamla la ut texten och höjde sin dotter till skyarna. Jag blev ombedd att lyssna därför att hon faktiskt såg, förstod och hedrade det jag gör för henne. Att jag finns och att jag gör det oombedd. Hon var mig evigt tacksam....

Ovan som jag är att kunna ta emot ros, replikerade jag med det djupt rotade "asch:et"
Hon var påstridig varpå jag tog mitt (trots allt) snart 45-åriga förnuft till fånga och tackade.

Men naturligtvis genom att hänvisa till min roll som "duktig flicka". Det är ju mitt middlename.

Den gamla: Dutti ditta !

Jag: Va?

Den gamla: Ja, det sa du jämt om dig själv som liten. Man hann liksom knappt märka att du hade gjort nåt att få beröm för, förrän du påpekade det själv.



Konstigt !?