Å ena sidan får man väl vara tacksam att viruset tänker slå till nu sex dagar innan Egypten, men jag har ingen lust att känna tacksamhet över mikroorganismer över huvud taget. Varken de som finns eller inte finns. Att ha tokont i huvet, känna sig som 105bast i varje muskel förutom rinnsnuva och nysningar får mig att lacka ur på alla punkter. Jag varken vill, orkar eller har tid.
Jag vill vara frisk!
Alla dagar.
Alltid.

Fan ta de människor som snorar runt och hostar en rätt i plytet.
Det är så ruskigt egoistiskt att inte förhindra smittspridning.
Att gömma sig bakom att förkylningsvirus finns överallt när det faktiskt inte gör det om man isolerar sig under inkubationstiden. Varför kan folk inte förstå att förkylning är något som går över ganska snabbt om man bara kurerar sig, vilar och ser ett par sjukskrivningsdagar som en skänk från ovan att se de där filmerna som aldrig blivit sedda - alt tid för de där böckerna som aldrig blivit lästa.

Jag själv försöker med Relenza.
Och Ibumetin, Rinexin, thé och till kvällen en virre.

Så kanske jag får tillbaka hälsan och kan fortsätta ombesörja den gamla morsans hälsa.
Den damen ska iaf inte smittas av mig.