Medan det fortfarande susade z:an ur skorstenen vid mina bopålar imorse, uppenbarade sig storebror vid min säng för att informera:

- Airam, det killade i min hals och nu är det spyor överallt på golvet

Okej...

Det har naturligtvis inte varit synd om mig idag. Inte ett enda dugg med tanke på att grabben haft lika kraftfulla uppkastningar tio gånger (noga räknat) varav ett par med hinken framför sig och muggen bakom. Men! Det kommer bergis att bli. Det känns som om det snart är min tur (hmm otur).

Lillebror var vrålhungrig vid lunchtid och lassade på kyckling, ris och curry för att bara bli sittande och stirrande på sin tallrik. När han fick frågan om han inte skulle äta kom tårarna. "Jag är faktiskt inte hungrig längre". Om inte det är första tecken på suspekt smitta vet jag ingenting.

Alltså.
Det blir att campa med den gula hinken inatt. Min mage rumlar som om den vore tokig. Och det killar faktiskt i min hals också.
Fan - jag avskyr verkligen magsjukor !

Fast man kan kanske tappa ett par tre kilon?