Knappt en timma kvar av den här långledigheten. Nästa helg är det förvisso pingst, men numera är ju inte den längre än nån annan helg. Tiden går så fort. Jag hinner inte riktigt med.

Och ändå har jag inte längre så många måsten som förr.
Jag stryker tex inte allt som passerat tvättmaskinen längre. Hur tusan hann jag med det tidigare? Jag strök verkligen allt. Lakan, t-shirtar, underkläder - rubbet...? Och bytte gardiner stup ett. Planterade om växter. Bakade. Sydde. Handarbetade. Och gjorde en massa oviktigt.
Var det ett liv?

Nu långbadar jag ofta.
Och läser böcker. Samtidigt.
Och drogar mig i hörlurarna timme ut o timme in.

Och så läser jag ju bloggar.
Och skrattar.
Högt.
Åt hur det är att vara Alex. Maken till rättfram ironisk cyniker får man leta efter.
Och störtskön!

Jo, jag hinner med livet.
Jag kör ju hoj.
Det är livet.
Vilken underbar befrielse det är att köra hoj.
Och vilken styrka det ligger i att bli beundrad när man gasar på.
Och blir ett med cykeln.

Smygexhibitionist?
Mm, kan hända...