1973 - när jag var elva år; spelades Sweet med Ballroom Blitz för allt vad skivspelaren i plast orkade med. Och föräldern ryste.



Nu 2007 ryser jag. Över föräldern.
Som gaggar gallematias och glömmer plattkåporna på spisen.
Allt medan hon vägrar inse sin glömska.

Tack gode gud, att jag inte behöver starkare droger än musik att koppla av med.
Nåja, en ordentlig skvätt alcoholmicus vore inga fel...