Ambivalent
Det var inte så lätt idag. Ryska folkvisor är inte precis mitt ledmärke.
En vacker dag idag.
Det skulle vara gott med bautalång promenad i sen höstsol...
Samtidigt som samma sol fördärvar allt vad promendadlust heter.
Eftersom den lyser på all skit överallt. Inte minst på utsidan av fönstren...
Skulle vilja shabbychica lite hemma oxå.
Måla och ändra om.
Men det kräver ju en sväng upp på stan...
Jag behöver inte bli sysslolös idag.
Det finns smutstvätt i kubik.
Så är det ju gravarna.
Som på nåt vis har rätt till en tänd ljuslykta idag...
Jag själv vill absolut inte hamna i nån grav som tillåter
efterlevande dåligt samvete.
Mig kan de lägga på komposthögen...
Hmm, solen ställer till med sitt triggande.
Har under, några gråa trista dagar, följt dig i dina fotspår (under ca 2 år) och vill bara berätta hur mycket jag tycker om din blogg som ger både glädje, tårar och eftertänksamhet. Stort Tack för det du har givit mig och att jag, lite grann, fått lära känna dig som en underbar person :o) Stor kram till dig
/Maja
Det var parkeringsproblem oxå på en av begravningsplatserna jag gick förbi. De har ju bara en eller två dagar om året på sig att tända ljus och lyktor, stackarna. Då är det skönt att vara muslim och slippa dåligt samvete för ljuslyktor och blommor och sånt, fast dåligt samvete har jag ändå för en massa andra saker. Ronaldinha
Maja, jag vill svara Dig för egen del på nåt vis. Jag ber om lov att få återkomma. När jag har mer tid för formulering ;-)
Ronaldinha - En älskad fd prästfru gav mig ett annat perspektiv häromdagen. Hon markerade tydligt att det inte fick förekomma ljuslykta på hennes grav en gång i framtiden. Därför att hon, i egenskap av närmast granne till kyrkogården under sin tid i prästbostaden mådde illa varje allhelgonhelg. Därför att hon, när hon tittade ut tyckte sig se ett NÖJESFÄLT därute. Inte kulörta lyktor, men hundratals lyktor som
sken upp hela alltet... så har "man" aldrig tänkt på det....
