Antiklimax

Jag var väl kanske nyss fyllda 20. Och trodde fortfarande på tomten.
Eller i alla fall på sann julefrid. Med tomtebolycka. Som jag satte julhysterin på rot.
Då, redan i september, oktober planerades julen in i detalj. Allt som skulle lagas, bakas, köpas, pysslas, pyntas, städas osv. Och jag trivdes... trodde jag.

Den kontrollen var väl inget annat än ren och skär ångesthantering tänker jag nu. Jag la ner hur mycket energi som helst på att försöka iscensätta nån slags Jenny Nyströmillusion. Så som jag trodde alla hade det runt jul. Och så som jag trodde det skulle vara. Och som jag trodde man mådde bäst av...

Idag är desillusionerad my middlename... 
Jag vet numera att julen kräver långt mycket mer än den ger. Men jag var på nåt vis tvungen att gå igenom hela kitet av att stoppa korv, luta långa, stöpa trearmade (naturligtvis) ljus, binda kransar av egenhämtad skog, baka pastej, fritera struvor, tillverka hemmagjorda polkagrisar, göra egen glögg, bygga pepparkakshus, lacka alla paketen med brunpapper och rim samt bli utarmat fattig av hela skiten innan jag begrep. Förutom att jag dog redan framför Karl- Bertil Jonsson kl 19:00 varje julafton och knappt vaknade förrän till trettonhelgen. I åratal.

Men i alla fall:
Understundom detta pågick. Eller hela tiden rättare sagt; snurrade en specifik Lp-platta med julmusik. Från september och framåt. Med Bruno Wintzell....Jag vet - say no more !

Den gångna helgen sökte jag den i CD-format på webben. Det gäller ju att numera hitta ångestlindrare för att hålla pluggprestationskraven stångna... och fann valda bitar på en samlingsplatta. Den kostade en spottstyver och jag beställde.

Hand upp om nån vill köpa den!?

Alltså; inte nog med att Bruno Wintzell sjunger..... ska vi säga fullständigt ointressant. Numera har jag till och med Kicki Danielsson i min ägo. Plus Sten & Stanley, Cyndee Peters, Carola, Vikingarna och Lill Lindfors. Okej, jag kan tillskriva Tommy Körberg ett helt ok spår på skivan, men när jag kollade efter vem som faktiskt i mina öron sjöng Luciasången anständigt och fick se att det är en tenor anhållen i sin frånvaro fick det vara nog.

Jag har lurat mig själv på alla fronter!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0