EDA-fat
Som hänger upp mitt liv på gamla minnen och för all del även på nyförvärv.
Det krossade glasfatet fanns i min barndom, men kom bara fram till jul.
Prydd med utvalda småbröd.
Varje gång jag är hemma hos mamma tar hon fram nåt skräp och vill skicka med. Och så kämpar vi. Jag ger löfte om att ta hand om både ditt och datt en dag. Hon försöker undvika framtida bråk med att dela ut det som ju inte är något att ha. Det som vi, efterlevande aldrig nånsin kommer att bråka om.
Så tog jag mod till mig och berättade att det fanns en sak som jag gärna skulle ta emot. Kakfatet i glas och en annan gång assitterna i pressglas som vi åt chokladpudding på som barn. Jag fick fatet.
Samma fat som alltså katterna krossade häromdagen...
Igår tog jag en tur på stan. Skulle inhandla något litet åt en ny liten människa och hans nyblivna mormor. Så smet jag in hos antikhandlaren. Och innan jag fick igen dörren fick jag syn på fatet och skrek till ett "nej". Ägarna såg förskräckta ut, men de fick min story och kan väl såhär i efterhand kanske ångra att fatet redan var prissatt. Jag hade verkligen betalat minst en tusing om de hade begärt så...
Antingen sätter jag dubbelhäftad tejp under, så det i framtiden kommer att stå stadigt. Eller så gör jag som den gamla har gjort: diskar det till jul...
Det är från 1920-talet fick jag veta.
Från EDA glasbruk.
Åh, vilken lycka, att hitta ett lika vackert fat. Tycker du ska testa tejp, det vore synd att ställa undan något så fint i ett skåp. Saker man tycker om ska man ha framme där man kan se dom, tycker jag. Det gör en glad och ger en varm och skön känsla.
Maja - Du har rätt. Jag ska försöka förankra fatet nånstans där missarna inte rejsar. Jag blir verkligen glad över det där lilla kakfatet.
Vilken tur att du hittade ett nytt fat! Kanske inte med samma minnen som det gamla, men ändå....Hoppas det klarar sej från busiga katter.
/Ninni
Ninni - jag får helt enkelt låtsas att det är min mammas söta kakfat. Det är ju identiskt. Katterna ska inte få en chans till :-)
Hej!
Jag inte låta bli och berätta att jag köpte mitt lilla fat i Uppsala på en antikaffär nån gång på 80-talet. Jag klantade mig för tio år sedan och sköljde fatet i kokhett vatten. Det sprack. Idag hittade jag ett exakt likadant fat för 165 kr. Har jagat ett litet kakfat hur länge som helst så nu ska jag vara rädd om mitt.
Hälsningar från Annika i Ramsberg
Hej!
Jag inte låta bli och berätta att jag köpte mitt lilla fat i Uppsala på en antikaffär nån gång på 80-talet. Jag klantade mig för tio år sedan och sköljde fatet i kokhett vatten. Det sprack. Idag hittade jag ett exakt likadant fat för 165 kr. Har jagat ett litet kakfat hur länge som helst så nu ska jag vara rädd om mitt.
Hälsningar från Annika i Ramsberg
