Krossad
När de spinner, kurrar, pratar och bryr sig om.
Men ibland är det alldeles vedervärdigt med detsamma.
Särskilt när de är orsak till glaskross...
Mina missar är ganska städade.
Trots smått prekär obesitas rör de sig kattlikt.
I fönsterkarmar och på möbelemang.
Men ibland - tre ggr på nio år noga räknat har det hänt.
Att en för mig mycket kär ägodel fått förflyttats till sopen.
Den kommande helgen måste gå i antikbutikernas tecken.
Jag kan inte leva utan det lilla glasfatet som inte längre
är intakt. Och som inget lim i världen kan rädda.
Jag bara måste ha ett likadant. Kosta vad det kosta vill.
*tankepaus*
Eller så måste jag få en annan syn på livet.
Lära mig tacksamhet för hälsa, kattspinn och sköna flin...
Jättesynd om ditt glasfat, hoppas att du hittar ett nytt. Ja, dessa härliga små missar, mina två är också väldigt graciösa, men visst har det åkt ner ett par blomkrukor under åren.
Det är värsta är att sedan lillan kom till oss för fyra år sedan så har alla gardiner åkt ner. Hon kastar sig upp och spatserar sedan på gardinstängerna tills hela kalaset rasar ner. Sonen fick en över sig en natt när han sov, gissa hur glad han blev ;o)
Numera är det bara blommor som pryder våra fönster!
Maja - får man skratta? ;-)
Katter kan verkligen bete sig underligt. Din lilla borde ju egentligen vara livrädd för gardiner. Jag antar ju att det blir riktiga brak när gardinstängerna far iväg. Min ena är en galenpanna av rang. Stöddig till tusen när har är trygg, men så fort nån annan finns härhemma är han den fegaste av alla.
Huvudsaken är att jag VET att de aldrig nånsin har sönder nåt med vilje. De ser lika olyckliga ut som jag kan känna mig när det krasat här...
