Illustration Stina Wersén

Melodikrysset var med Astrid Lindgrenstema idag.
Och inte så lätt som man skulle kunna tro.
Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio har jag vare sig läst eller sett.
Nils Karlsson Pyssling, Emil, Karlsson på taket och Madicken var och är mina favoriter.
Särskilt den första. Jag kände så starkt för den stackars Bertil som blev lämnad ensam när föräldrarna gick till sina arbeten. Han var så utsatt. Hans syster var död och han tycktes inte ha några vänner. Kärleken till Emil - han som tidigt gav Damp ett ansikte, går aldrig över. Fascinationen för den elake Karlsson kommer sig säkert ur en hel del speglingar. Kanske har jag precis lika starkt ego. Och Madickens romantiska barndom har bekräftat drömmarna. Och alltjämt förstärker...

Bullerbybarnen, Kajsa, Lotta, Rasmus och Blomqvist kickade aldrig igång mig.
Saltkråkestoryn hör till min barndom som om det var en del av mig, men ändå inte riktigt lämnat något efter sig. Pippi har vi alla påverkats av mer eller mindre, men jag kände motstånd mot sience fictions redan då. Och Ronja kom försent.

Men det gick bra trots allt.
Astridkrysset är inskickat.
Killevippen!