Återkommen från intensivt Londonliv över veckoslutet proppar jag örona fulla med Queen. Det stod mellan flera intressanta musikaler igår kväll, men så enades vi om Queenmusikalen. Berättelsen om Scaramouche & Galileo Figaro. Det var banne mig det bästa valet vi kunnat se. Tror jag. Och tror han - gossebarnet som redan är stora karln och som snackar engelska utan minsta närkebrytning.  Får man tre timmar med 31 utav Queens största hits i en föreställning som inte bara satsat på en skojig story utan även lagt ned så mycket man kan på varierad presentation med spännande rekvisita: kan man faktiskt till och med betala fullpris. Den är värd varje öre - WE WILL ROCK YOU.  Och har man några korvören över, skänkes de med stor tacksamhet till Londons alla Aidssjuka efter finalen med stående ovationer. Freddy kunde av förklariga skäl inte medverka till musicalen (i nuet), men bandet i övrigt står bakom.

 

London har verkligen bjudit oss från sina allra bästa sida. Sagolikt väder och galet mycket intressant att titta på. Inte minst människorna. Förutom Madame Tassaud såklart. Och Portobello Road där jag blev fångad av ett par boots som helt enkelt skrek åt mig att bli köpta av precis bara mig....
Trafalgar Square hade nåt slags muslimskt stormöte med arabisk populärmusik (?) i live på widescreen. Gossen fick sig verkligen till livs vad en av världens med terrorhotade städer måste rusta till. Nämligen poliser med så tjocka skottsäkra västar att de liknar michelinegubbar. Förutom att de bär K-pistar. 

Det är svårt att hinna så mycket man vill hinna, när stället man ska upptäcka är så stort och så smockfullt med människor. Men vi har hunnit nafsa lite i kanten och vi har hunnit med frisören, fish & chips och öl på pub - fastän ju ingen av oss egentligen gillar öl. Jag hoppas han lockats att ta sig dit flera gånger. London måste gå i repris. Om och om igen.

Det känns som en ynnest att få umgås en hel helg med en så trevlig och vettig person. Vi skrattar så gott ihop och bryter ihop för ungefär samma saker. Att han sen som sagt är så internationell gör inte saken sämre. Tvärtom, jag är verkligen stolt. Och känner stor stark kärlek....