Minns plötsligt tillbaka sisådär hundra år bakåt.
En fd arbetskamrat som var precis a l l t annat än förutsägbar.
Eller så var hon det...

De bodde långt från storstadspulsen och det krävde en hel del av familjen när hennes schema ibland startade redan klockan 06:00. Allt var tvunget att klaffa på morgonen och ungarna fick inte pipa det minsta.

Tidsomställning till vintertid.
Svart, natt som dag.
Förmodligen riktigt oro att försova sig.

Vaknar och inser att klockan är på tok för mycket.
07:10 !
Hur ska det nu gå?
Vem ska koka gröten?
Varför har ingen ringt!?

Så ringer hon centralvakten och skriker:
- Koppla mig snabbt till köket!
- Ehh, nu??
- JA NU!

Hundratrettioelva signaler går fram och ingen svarar. Hon inser kvickt att a l l a på jobbet försovit sig. Väcker maken och barnen och får igång hela bunten att klä sig. Barnen erbjuds slippa borsta tänderna. Grabben i växeln kommer tillbaka:

- Jag får ingen svar där, ska jag ringa mer?
- Det är klart att Du ska ringa mer! Jag har försovit mig och det tar lång tid för mig att komma till jobbet. Någon annan måste koka gröten.
- Nu???
- Ja, vad tror du jag menar? NU !!

- Ehh.... börjar ni koka gröt redan 01:40 på mornarna?

.....

Den där tjejen var, och är hoppas jag - är riktig glädjespridare