Tandvårdsreform 2008. Yiihaa !

Snart kan jag visa hela gapet.
Snart är det ständiga tandtrådspetandet slut.
Snart slipper jag alla nervsensationer och värk i garnityret.
Och snart slipper jag penicillinkurer på längden och tvären.

Hon, min underbara tandläkare har redan en plan.
Och hon har redan lovat.
Att skicka mig för ordentlig utredning hos käkkirurg.
Och till FK sen föreslå behandling á la makeover.
I alla fall bitvis.

Läste nånstans att reformen inte ger incitament åt preventiv tandvård.
I mitt fall har det ju inte hjälpt.
Jag har haft råd att årligen checka upp min tandstatus även om både det och behandlingarna har kostat.

Men att hysta upp pengar till titanarrangemang hör inte hemma hos medelsvensson. 
Man  kalkylerade nog inte på 60-70talet  med att tuggtänder som fylldes till bredden av amalgam: skulle krackelera fullständigt 30 år senare.

Därför känns reformen som en upprättelse för mig.
Jag rår fanimig inte för att gapet behöver saneras.

Jag har känt mig värd ett dollargrin länge nog.