I söndags påpekade jag att det var sista inflyttningspresenten. Somligt måste han ju fixa själv. Den för andra gången nu utflugne.

Ändå valde jag att köa hos Hemtex som hade 50% rabatt på hela sortimentet. Ihop med tre miljoner andra köande såklart.

En kassa öppen med en ung expedit.
En stoppkloss på G.
Som skulle byta nåt.
Jag kunde inte höra vad det rörde sig om, men trubbel var uppenbart.
Expediten kodade in sig i en bakdörr för att fråga sin överordnad om nåt.
Återkom och frågade nu mycket tydligt.
- Vadå? Har du inte en krona? En femma då? Men några sedlar då?

Kunden vidhöll att hon "bara" brukade handla med kort och därför var kort om kontanter i plånkan.
Expediten fortsatte:
- Jaha! Då får väl jag lägga till då! Men jag ska fråga min chef igen.

Airam drog en snabb slutsats.
Och blev heligt förbannad.
Damen (för övr i min egen ålder) ville byta in en likadan lampa som jag köade för att betala. Med rabatten avdragen blev priset 99:50kr. Antagligen gör inte Hemtex återköp per kort under 100kr varför hon avkrävdes på en femtioöring. Jag testade min teori. Mycket tydligt genom att lämna kön, räta ut mina 181cm och ljudligt skrika till expediten:

VADÅ - FATTAS DET FEMTIO ÖRE?
- Ja....
HUR MÅNGA VILL DU HA?
JAG TROR INTE DET ÄR SANT. TVISTAR NI OM FEMTIOÖRINGAR PÅ HEMTEX? DU FÅR HUR MÅNGA DU VILL. JAG BRUKAR ÄNDÅ KASTA MINA (en vit lögn).

- Det räcker med en...

Kunden visste inte till sig. Hon tackade uprepade gånger.
Jag bad om nåd. Och sa att hon INTE fick tacka. Det är varje medmänniskas skyldighet att hjälpa en nödställd. Och så vände jag mig om till de andra kärringarna ( i min egen ålder) som fortfarande efter femton minuter köade och frågade:
ÄR INTE TID PENGAR FÖR ER OXÅ? HUR KAN NI STÅ OCH LYSSNA PÅ NÅT SÅ KATASTROFALT DUMT UTAN ATT INGRIPA?

Fler ärenden skedde på väg hem och när jag anlände cykelstället vid mina bopålar hann jag reagera på två rökande och ruskigt utspökade (svartrockare?) ungdomar som liksom hängde vid min port. Erkänner att det hanns med att tänka inte så värtst vänliga tankar med mig som den "utsatte" och de som de besvärliga. MEN...

Döm om min förvåning när jag låst cykeln, duggregnet har startat och båda mina armar kämpar med fullt av tunga kassar, så drar den ena unga damen av sig huvan, går fram till kodlåset, öppnar porten och håller upp dörren för mig.

-Nämen, öppnar du dörren för mig ?
- Ja, du ser ut att ha så mycket att släpa på. Öpnna dörren är väl det minsta man kan göra för en medmänniska.

Konsensus: Det man ger, det får man tillbaka. Eller: döm inte hunden efter håren. Och framförallt:  Heder åt unga ruffsiga töser med hjärta av guld!